Känner jag måste skriva ner hur tisdagen var.
Mycket för att jag vill komma ihåg varenda sekund samtidigt som
jag bara vill glömma den...Sjukt!

Det började med att min syster ringde vid 6 och sa hon var på väg till
pappa o mamma och att vi måste in.
Jag gjorde mej klar snabbt,gick ut med Abbe och väckte barnen och förklarade
läget.
Kommer ner till mamma ungefär 06.40.
Dom har inte lyckats få upp mamma då hon har ont överallt och är svårflyttad.
Ringer 112 och förklarar läget och att dom måste skicka en ambulans.
07.50 anländer ambulansen.Dom kommer in till mamma och då börjar
bearbetningen igen.Denna gång är hon i och för sej säkert medveten om att
hon MÅSTE in men det försvårar det hela då hon säger att hon inte kan,inte vill.
Vi ringer vårdcentralen på ambulanskillens inrådan för att försöka få ett vård-
intyg.Men svaret blir att nej det går nog inte.
Min syster och jag är förtvivlade över läget.
Till slut går min systerson fram till mamma och säger "mormor jag hjälper dej
upp med ambulanspersonalen så du kommer till britsen"
Han säger även till personalen att om något går snett tar jag på mej det.
Tillsammans får dom till slut mamma på britsen och hon kan lastas
i ambulansen.
Jag åker med in och min syster hjälper pappa lite.

I ambulansen får mamma svårt med andningen  och syrgas börjas ges...
Väl inne på akuten tas prover och doktorn kommer och pratar.Min syster anländer.

Det bestäms att mamma ska läggas in på MAVA.
På avdelningen tas mera prover och lungröntgen görs.
Mamma är orolig och ska hela tiden kliva ur sängen,min syster och jag är med henne
hela tiden och försöker lugna och få henne att stanna i sängen.
Personalen är underbar med henne och gör allt för att hon ska ha det så bra som möjligt.
Till slut lugnar hon sej något och småslumrar så min syster och jag går och
äter lunch.Då vi kommer tillbaka håller dom på att sätta kateter på henne.
Den irriterar hennes urinrör och hon ropar hela tiden att hon måste kissa.
Hon förstår alltså inte att hon kan kissa om det behövs.
Ultraljud görs på urinblåsan där dom bara konstaterar att det endast är 2,5 ml i blåsan.
Kisset som kommer i slangen är segt som sirap pga hennes vätskebrist.

Tiden går och vi kämpar med mamma som är fruktansvärt orolig.
Hon lyckas slumra till emellanåt och drömmer och pratar mycket konstiga saker.
Till slut börjar hennes puls gå ner och hjärtrytmen är väldigt strulig..
Dom kommer rusandes in och sätter henne ännu högre och hon får en mask att andas
i.Masken vill hon bara slita bort då den stör henne.Hon ropar på vår pappa som inte
är där.
Till slut ger dom henne lugnande så hon somnar till..
Klockan är nu runt halv 5.
Vi bestämmer att äta middag min syster och jag.
Vi sitter i dagrummet för anhöriga på avdelningen.
Då vi kommer tillbaka ska dom återigen ta prover på mamma
som nu är så pass borta så hon knappt märker dom håller på.
Under tiden sköterska tar prover kommer en skötare in och säger
att doktorn vill prata med sköterskan.
Dom kommer tillbaka och doktorn säger åt oss att mamma
omedelbart måste ner på IVA då njurarna inte vill funka.
Hon måste ha akut dialys!
Från han kommer in tills dom är på väg ner
går det nog inte längre än 20 sekunder.
Allt går superfort.
Min syster och är så klart jätterädda för vad som händer.
Vi omfamnar varandra och gråter.
Tar oss samman och går ut för att ringa våra andra syskon samt pappa
för att förklara läget.
Min bror och svägerska kommer in och vi får sitta i anhörigrummet på Intensiven och invänta doktor.
Klockan är nu runt 18.30
Vid 19.50 kommer doktorn in.
Vi ser på honom att detta är inte bra.
Han börjar med att förklara att mammas njurar inte funkar och att hon nu får
Dialys.Hennes prover visar livsfarliga värden och han kan inte lova något men
är inte hoppfull.
Hennes puls har vid detta läge varit nere på 22 och risken för
hjärtstopp är stor.Blodtrycket är jättelågt och hennes temp har dom då
fått upp i 35 grader.
Han råder oss att ringa ditt pappa och våra andra nära.
Vi ringer efter dom och får sedan gå in till mamma en stund.
Synen som möter oss är skrämmande.Slangar och saker överallt och vår mamma
som ligger i princip medvetslös där i sängen.Jag gråter och omfamnas av min
bror.Vi pratar med henne och rör henne ¨.Det syns på puls och hjärtfrekvens att
hon uppfattar vi är där.

Vid niotiden kommer pappa min andra bror samt två av mammas barnbarn som bor nära.
Vi får återigen sätta oss i anhörigrummet.
Efter vad som känns som en evighet får vi sedan gå in .
Pappa och min äldsta bror går först.Sedan hennes barnbarn och jag min syster och min andra bror sedan.

Vi bestämmer oss i detta skede för att åka hem då vi ändå inte kan göra något.
Det är mitt i natten och vi vet vi behöver den sömn vi kan få.Vi bor ju bara
ca 10 minuter bort och dom lovar ringa om det blir någon försämring.

Väl hemma börjar jag må illa men kan inte kräkas.Flyger upp o ner i sängen men
lyckas till slut somna och sover någon timme..

Ja det var hela tisdagen med mina ord.
Känns skönt att få skriva av sej det.