Familjen = Gemenskapen
nästan jämt!
Jag har alltid levt i en storfamilj(uppvuxen med 4 syskon)
Och nu gör jag det igen vilket är underbart men ibland
lite jobbigt också ska erkännas..
Här kan ju lätt bli lite kaos ibland kan man tycka med
4 barn 2 vuxna som ska upp på morgonen,in på toa,äta
frukost,hunden ska ut,väskor packas och ungar skjutsats.
Men sällan blir det det...Nä det flyter på ...på något underligt vis..
NU är jag iofs väldigt organiserad och lägger fram kläder kvällen före
försöker packa väskor kvällen före OCH kliver alltid upp före barnen
på vardagarna och fixar deras frukost innan jag väcker dom...Ja inte
åt dom största,dom fixar sin själva..
Det gör egentligen mina också men jag tycker då dom på vardagarna ändå ska
upp så tidigt och sedan slava i skola hela dagen kan dom få en bra start iallafall.
Sedan är det ju andra saker som ska funka i en storfamilj..Och absolut
i en "ihopplockad" familj som vi ju är. Det jag menar är 4 barn från två förhållanden
och jag o Håkan ska ju då länka ihop dom..Men jag måste säga vi
har haft tur(eller skicklighet) det är SÄLLAN dom bråkar med varandra.
Och är det något så är det smågnabb..MEN det fina i det hela tycker jag är
att Till exempel Vickan (min) och Pontus(Håkans) kan åka ihop ibland
men dom blir ju vänner och kan i nästa sekund skratta igen..DET tycker jag
tyder på gemensam respekt för varandra och en viss kärlek...Eller??
Vet ju många förhållanden där barnen inte alls kommer överens och heller
inte "styvföräldern" med den andres barn...
Visst Isabelle kan säkert bli skitsur på mej för vissa saker..naturligtvis
och jag på henne och Håkan på Victoria osv...Men nä det är sällan
vi har några större fighter...eller aldrig tror jag??Sedan är jag medveten om att
jag säkert blivit kallad kärring bakom ryggen och Håkan säkert gubbe också
av respektives barn men okej...konstigt vore det annars..
Någonstan så tycker alla om alla på ett sätt som känns så genuint och äkta!
Det är skönt att se!
Det gör mitt mamma♥ varmt!!
Nu har vi alltid varit relativt öppna med barnen om det mesta.Vi pratade med
dom innan vi flyttade ihop och innan vi ens "var ihop" så var vi och badadeoch umgicks tillsammans allihopa...Vet inte om det spelat in men jag tror det lite..
Dom fick ju känna dom var medgörlig i vårt förhållande.Det blev aldrig det där
"smygandet" som lätt blir när man träffar någon ny och känner att "nej jag blandar
inte in barnen ännu"...Ni fattar vad jag menar??
Säger inte att det är fel metod..absolut inte det där måste man känna själv..
För oss har detta funkat utmärkt och jag är så tacksam över min stora familj!
Tycker inte om ordet "styvförälder" eller "styvbarn" kallar det hellre Bonusbarn och Bonusförälder för det är ju det det är...
Hur som ... nu blev jag lite djup så här på fredagmorgonen...
Men...Jag älskar er alla 5 av hela mitt ♥ och det tror jag ni vet!!
jaaa,du...det är nog inte låttmed splittrade familjer...men om alla kämpar och inser att det inte kommer bli"guld och gröna skogar"så funkar det nog...
fin text du skrev...
/anette
vet du hur man får profilbilden större :) ? bra blogg du har förresten.
Jättefint skrivet av dig!
Det är ju så man ska ha det så det är ju perfekt :-) Nu kallar duschen på mig!
Det krävs en hel del av alla när man pusslar ihop familjer, det låter som om ni har lyckats!
Visst är det så att de där partnerbytena då man har barn kan vara en aningens komplicerade, men man får försöka pyssla ihop det så gott det går.. Jag har oxså haft det så.. en del funkar annat inte.. Man är ju alltid mamman som har allt inom sig och det där kan vara svårt.. så svårt.. men tull slut så funkar det ganska så bra om man inte ger sig:-)
Nu kan du se vilken som bilden föreställde inne hos mig:-)
Kram o ha de fint
Really enjoy your website. Thank You.
