Det är tufft
dom inte vill vara hos pappan!
Det låter inte roligt...
Fittifan...
Stackarn..
kramar om
Tänker på er...
Usch då!!
Nä, usch, det där är inte roligt.
Jag känner igen det där och tyvärr kan man ju inte göra någonting förrän dom är 12 år - då dom får bestämma själva.
Vilken tröst va ?!
Hoppas det löser sig på något sätt.
kram
Nämen oh.....
Fast visst kan det bli så ibland då de inte får som de vill??? Inte är det väl så att de inte tycker om pappa???
Hoppas det blir bra =)
Kram
Okej gumman....
Kram
guuu det gör verkligen ont i mammahjärtat,
kramen till dej
När min äldsta var liten och vi var tvungna att gå upp till familjerätten så fick jag den åldern då jag också blev väldigt upprörd när jag inte fick nån hjälp när min dotter gallskrek och inte ville till sin pappa. Nu var hennes pappa så pucko så han ifrågasatte ingenting så det var bara för honom att acceptera när jag sa att hon inte ville åka till honom "den" helgen.
Det där har jag hört av mina barn själv.Då gör det så ont i hjärt roten.Man försöker tala med dom om positiva saker om att båda vill träffa dom lika mycket, men det lyssnar dom ej på.Nu är ju mina så stora så allt har löst sig på det bästa sätt, försök att stå ut, det ordnar sig kram lena.
KRAM.....
Godmorgon själv, fast kanske inte då med tanke på inlägget...fy man får ju gråten i halsen bara av att läsa det....det är mycket man får stå ut med som förälder, kramar
Fy så jobbigt... Känner med er!
Kram
Hej söt...
När du känner för det så har jag en utmaning till dig =)
http://amittilivet.blogg.se/?tmp=16092415
Suck... inte för att jag sitter i just den sitsen, men det ÄR hemskt... Är hemskt när de är borta på skola också och vill hem, mår pyton och de måste vara kvar - för långt för att hämta mm... Man är liten då... Men, än värre när de inte vill vara hos en förälder oavsett vem!!! urk...
Må så grankott... hm, var går gränsen där barnen själva bestämmer? Glömt det just nu... de har ju också en rättighet!!!
Hej
Usch vad hemskt.....
Då gäller det för dig att vara tuff och inte bara tänka på dig...han älskar sina barn lika mycket och vill vara tillsammans med dem..fy så jobbigt...men barnen kommer in i olika faser, i livet...och om ett halvår kanske de bara vill vara hos sin far...det gäller att inte spela på deras känslor...men vad vet jag...nada..om era relationer...men det skall aldrig gå ut över barnen...kramiz:)
m inte kul sånt.
uffh, jobbigt :(
duu, jag förstår precis hur det känns. Är urjobbigt för man känner sig så maktlös, man kan inte göra så mycket. Min 14-åring sa ifrån för ca 3 år sen, att han ALDRIG mer skulle till pappa. Jag förstod då att det inte var någon idé att "tvinga" honom längre. Han hade bestämt sig. Han åker fortfarande inte dit. Det är tråkigt när det blir så, men jag känner ändå att barnen måste få säga till lite mer när det gäller detta. DOM har inte gjort något fel.
Är det så att dom verkligen MÅSTE åka så regelbundet? Eller kan ni hitta ett annat schema som skulle kunna funka?
sv:
nu har jag hittat Roger ;) skitspännande att läsa. Jag är heelt övertygad om att det finns "spöken". Jag själv, min yngste son, och min yngsta dotter har allihop haft upplevelser.
Jag känner av direkt om det är något i huset. Det är inte så ofta längre. Men ibland går dock tv:n på mitt i natten, och hur sjutton är det möjligt??
För några år sedan fick jag gå upp på nätterna och köra iväg svärmor, var övertygad om att det var hon. Dom hasande stegen var på pricken hennes ;)
Ja, så länge du tycker det är trevligt att ha honom där så gör det ju inte så mycke. Kul med en kompis, som typ molgan ;)
Det var inte meningen som kritik till dig...men jag är själv skild och vi hade 3 barn...vuxna nu....
har en son som är skild..och de kivades ett tag om barnen...men sedan så sansade de sig och talade med barnen...idag 8 och 4 år gamla...barnen är varannan helg hos sonen...och när han är hemma och jobbar så är de med honom så mycket de vill i veckorna...det känns skönt att även jag kan ringa och fråga om de vill komma till farmor och vara..(vi bor i samma stad)utan bråk...hoppas att det ordnar sig...och att pappan lyssnar till vad barnen har att säga...kramiz:)
Usch vad jobbigt, men det kanske är lite extra mammalängtan nu när dom varit hos dig ett tag? Kram
