Men var tar tiden vägen!
Det var ju nyss måndag!?

Jäjä!

I går kväll kom en efterlängtad raring hem!
Han var saknad av oss alla tre!
Vickan kom in i köket då han åt och utbrast "nämen äntligen är du hemma"
och gav honom en stor kram...Liiiiite överraskande för honom
tror jag då hon är en "trulig" tonåring med allt vad det hör till!

På kvällen gjorde vi fruktsallad och myste på!
Snart är det söndag och han åker! Suck!
Men men! Fördelen är att man inte hinner tröttna på varandra och får
sakna varandra! Det är nyttigt!

Idag är det jobb först och edan hämtar Håkan mej och handling står på schemat!
Blir grillning i eftermiddag! Mumsen!

Såg ni Bolt springa i går förresten!?
Sanslöst beundransvärt!
Vilken stjärna!