Skador,skador,skador...

Jo Tjena..
Allt i min plan gick jättebra ända tills jag var på väg ner
i tvättstugan...DÅ ringer telefonen...
Konversationen löd:
Jag: "ja det är Ann"
I luren:"ja hej det är Maria,Victorias lärare.Victoria har ramlat utför en trapp.
Jag:(med ett ♥ som slog fortare än jag vet inte vad..."åh nej,hur är det med henne då?"
I luren:Jo då det är nog ingen fara,troligen en stukad fot,men hon vill hem..
Jag:(nu lite lugnare)..jamen absolut jag kommer på direkten..

Ja så blev det och nu är vi hemma,dottern med foten i bandage och jag har slängt mina mattor i maskinen.

Men det är otroligt vad RÄDD man hinner bli då man får höra något har hänt.Gick ju inte många sekunder där innan jag fick veta hur det var men i mitt huvud spelades den ena skräckscenen upp efter den andra...

Dottern mår undrar ni? JO då,hon äter bullar och har mest bekymmer över hur hon ska kunna gå på
hockeyn ikväll och om hon ska kunna ha stuprörsjeans i morgon kväll på ett Disco hon ska på,så ja...hon mår relativt bra!:)



Kommentarer
Jennie

usch ;P måste vara hemskt o få sånna samtal. några sekunder känns som flera timmar..
haha tur att de inte va allvarligare än så :) hoppas hon får på sig jeansen imorgon då ;)

2007-10-25 @ 14:37:51
URL: http://hallon8.blogg.se
Annsingen

Jennie: JA fy vad rädd man hinner bli!
Jadu det är kul vad dom bekymrar sej över fast iofs är man bara 11 ska man inte ha större problem än så:)

2007-10-25 @ 14:42:16


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lillanslilla

Bloggar om allt och inget...spontant eller uträknat...

RSS 2.0